Psykologiska insikter - Bennich Consulting

Psykologiska insikter för din vardag

Evidensbaserad kunskap och strategier för dig som vill förstå dina känslor, hantera stress klokare och skapa mer balans i livet. Vill du få mer tips, råd och insikter om vardagens psykologi? Anmäl dig till Annas digitala nätverk.

DIGITALA NÄTVERKET

BOKBUTIKEN

ANNA ANALYSERAR

Om svartsjuka

Alla som känt på svartsjuka vet att det är en både fysisk och mental företeelse, högst obehaglig att vara i. I huvudet är man upptagen av att leta bevis - för eller emot - samt hantera de katastroftankar som övermannar oss om det vi är rädda för skulle stämma. Kroppen reagerar som vid alla typer av hot, med fight-flightrespons, vilket innebär ökad puls, ytligare andning, spända muskler och tryck över bröstet.

Å ena sidan är svartsjukan djupt mänsklig, nästan alla som älskat har drabbats av den någon gång i livet. Den bottnar i en stark rädsla att vara otillräcklig för den vi älskar och inte för något i världen vill förlora. Skräcken inför att bli avvisad, utbytt, att någon annan ska få den kärlek och uppmärksamhet vi inget hellre önskar, är tung att bära. Svartsjukan blottar våra begär, men också våra rädslor.

Å andra sidan betraktar vi den ofta som lite skamlig. Svartsjukans tryne anses fult, primitivt. Vi ser den som ett tecken på osäkerhet och svaghet.

Men det finns också en romantiserande bild av svartsjukan. Att visa svartsjuka kan i vissa fall tolkas som ett tecken på att man verkligen älskar någon. Det finns något possessivt i det, som i sina mildaste former kan fungera som bränsle för passion. Det innehåller dock flera risker, särskilt när det inte kan beskrivas som särskilt ”milt”. Den kanske största risken handlar om vad man ”tillåts” göra i svartsjukans namn. I sina extrema former är svartsjukan skadlig, ibland livsfarlig.

Foto: Jorge Flores, Unsplash

Svartsjukan kan naturligtvis vara befogad, som en reaktion på att man faktiskt blivit bedragen eller bortvald. Men många tampas med svartsjuka som inte är befogad och som resulterar i stort lidande, både för den svartsjuke och för hans/hennes omgivning.

Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Men misstänksamheten riskerar sedan följa med genom livet och aktiveras i relationer där den inte är befogad. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Ofta upplever den som lider av överdriven svartsjuka att han eller hon inte är värd kärlek, och har av den anledningen svårt att lita på att partnern önskar stanna i förhållandet på sikt. Det brukar resultera i ständig rädsla för att bli lämnad. I och med det brukar ett kontrollbehov väckas, liksom starka svartsjukereaktioner.

De kortsiktiga konsekvenserna av dessa kontrollbeteenden är ofta lindrad oro och ångest. Att kontrollera och upptäcka att ens misstankar inte bekräftas eller att få kärleksfulla försäkringar från sin partner är oerhört lugnande. Men inga relationer mår bra av kontroller, misstankar och behov av ständiga försäkringar, med tiden blir det destruktivt för både partner och för relationen i sig.

Se TV4 Nyhetsmorgon 29/8 2025 om svartsjuka

Hur tar det sig uttryck?

En person som är svartsjuk är ofta på sin vakt och letar efter tecken som tyder på att det han/hon är rädd för ska inträffa. Den förhöjda misstänksamheten resulterar ofta i att situationer tolkas på ett överdrivet eller felaktigt sätt. Ett leende, en blick, vanligt konverserande misstolkas ofta som uttryck för attraktion eller särskilt intresse.

Ständiga utfrågningar av partnern är vanligt och den svartsjuke letar intensivt efter motsägelsefulla data i redogörelserna.

Det är väldigt vanligt med kontroller av telefonsamtal, sms, mail och det förekommer även att den svartsjuke skuggar sin partner.

Hur kan man bli hjälpt?

Med ökad medvetenhet om svartsjukan är nästa steg att förändra sitt beteende, framför allt att stegvis minska antalet kontrollhandlingar.

Ett sätt att angripa problemet är att i en situation som utlöser svartsjuka och impulser till kontrollbeteende: Bromsa sig! Låta bli det impulsen helst vill göra, och vänta ut obehaget. Gör man det kommer obehaget att stiga för att sedan, efter en stund, minska. Målet med det är att uppleva att obehaget sjunker utan att man gör kontrollen. Man kan också fundera på vad man kan göra under tiden det är jobbigt. Exempel på det kan vara att ringa någon kompis, sticka ut och jogga eller på andra vis distrahera sig.

Det första steget ur destruktiv svartsjuka är att komma till insikt om att problemet ligger hos en själv. Att förstå att svartsjukan är överdriven och ett problem man måste ta itu med. Man bör involvera sin partner, för i de flesta fall kommer man att behöva hans/hennes hjälp och stöd.

Nästa steg är att kartlägga svartsjukan: I vilka situationer väcks den? Vilka tankar är utmärkande och vilka känslor dominerar? Hur beter jag mig när svartsjukan tar över?

Att förändra beteenden är svårt, särskilt om beteendet (t ex att kontrollera var ens partner befinner sig) ger en lindring av obehaget man känner i stunden. Utmaningen blir därför att hitta alternativ till kontrollerna: Vad kan man göra istället för att agera på känslan?

Hur agerar man bäst som partner?

Den som är utsatt för svartsjuka behöver sluta göra det man hittills gjort för att hantera sin svartsjuke partner.

Ofta vill man ju hjälpa till att lindra obehaget. Därför gör man flera anpassningar, som hjälper i stunden - men inte på längre sikt.

Partner behöver sluta anpassa sig, genom att ex visa sin telefon, klä sig på ett visst sätt, komma hem tidigare eller strunta i någon jobbfest.

Partnern ska inte behöva ge ständiga försäkringar! En relation måste alltid innehålla en frihet att leva sitt eget liv, ha sina egna inre rum man inte måste dela med någon annan, inte ens den man lever med. Kontroller och anpassningar är kortsiktiga på det viset att de hjälper bara här och nu, inte imorgon (när telefonen plingar på nytt).

FORSKNING

Så här kan du öka ditt hopp

Hopp är inte bara en skön känsla att ha (eller inte ha), utan det är en verksam copingstrategi. Ett sätt att navigera genom svåra tider, en möjlighet att röra sig mot något annat.

Intressant med just hoppet tycker jag är att den positiva känsla som väcks är kopplad till någon form av osäkerhet, oro, sorg eller ovisshet. Positiva känslor vaknar inte vanligen i mörker. Det gör hoppet unikt.

När vi känner hoppfullhet får vi lättare att navigera genom svåra tider. Hopp kan användas som stryrmedel, som en strategi. Hopp skapar en känsla av att problem kommer att lösa sig, att det kommer en bättre tid, att saker är möjliga att nå fram till. Det ger också en kraft till att orka problemlösning, och blir ett sätt att stå ut när det är svårt!

Foto: Jorge Flores, Unsplash

Om du tror att du skulle behöva öka hoppfullheten lite, kan dessa strategier vara ett sätt att väcka hoppet till liv

Använd minnet

Hjärnan behöver påminnas om att du har klarat svåra saker förut. Hoppfulla personer använder minnet och letar upp tidigare lägen där saker faktiskt löst sig.

Fokus på det du kan påverka

Hoppet minskar när du känner dig maktlös, så att skriva ner vad du kan kontrollera i nuet gör att du återtar egenmakten lite.

Träna visualisering

Träna på visualiserings-situationer. Forskning visar att hopp lättare väcks när du föreställer dig det positiva som en möjlighet.

Socialt stöd

Dela rädslor MEN också hoppfullhet, det är en känsla som smittar av sig!

LÄSTIPS!

Tara Westovers "Allt jag fått lära mig" är ett fint lästips som, trots att det är en brutal uppväxtskildring, faktiskt skapar hopp! Den ger hopp om att det går att röra sig ur det mörkaste av situationer, att det går att slå sig fri trots att möjligheterna ligger nära nollpunkten.

DEN FINNS HOS BOKUS

FORSKNING

Stärkta kärleksrelationer - det här säger forskningen

Vad är det som gör att en del kärleksrelationer håller länge, medan andra går itu? Det här är frågor som forskningen intresserat sig för länge. Det är såklart ett komplext samspel mellan personligheter, tid som passerar och situationer som förändras, oförutsedda händelser utifrån, men också inifrån oss själva och den personliga utveckling vi gör genom livet.

Men några slutsatser angående vad som är både hjälpande och stjälpande faktorer finns det en del svar på idag. Bland annat har John Gottman, en av världens ledande forskare inom relationer och äktenskap, under flera årtionden studerat dessa frågor. Här sammanfattar jag några av de saker som han och hans forskarteam kommit fram till angående vad vi bör göra mer av om vi vill leva tillsammans länge.

Det här handlar om att lära känna varandra på djupet. Att känna till varandras drömmar, rädslor, önskemål med livet. Exempelvis, att känna till vilka personer som står vår partner närmast och varför de är viktiga, att veta vad som stressar och lugnar, och att känna till vilka drömmar partnern har. För att stärka detta och hålla det levande:

Ställ ibland de ”större” frågorna till varandra. Mellan vardagsbestyren (vad äter vi ikväll, kan du hämta på förskolan på torsdag), skapa tid att fråga varandra vad som skulle göra oss mer tillfreds i livet, vad man skulle göra om man fick välja om yrkesval, vad man minns starkast från barndomen och vad som är drömresemålet.
Visa intresse medvetet, håll er nyfikna på varandra, ställ andra frågor.
TIPS! Det finns idag en hel del frågespel/kortlekar med relationsfrågor man kan få inspiration ifrån.

Par som beskriver sig som lyckliga ihop lyckas i hög grad se det som är positivt hos den andre, snarare än att fokusera främst på bristerna (som ju också finns såklart) – och de uttrycker det också i ord och handlingar.

Med några år på nacken i relationen är det ganska vanligt att vi hör av oss till varandra när vi har något klagomål. Men vi glömmer att också säga högt det som funkar bra. Det skapar en obalans i kommunikationen, något att se upp med. Uppmärksamma det som är värt att uppskatta, till exempel:

Var uppmärksam på din partners goda sidor och sätt ord på dem regelbundet.
Berätta att du älskar din partners humor när hen säger något roligt.
Visa tacksamhet i vardagen, till exempel att den andre tog en VAB-dag trots att det var din tur, eller ser att den andre är en fin förälder ”du är så bra på att trösta”.
Berätta också saker du tycker om med din partner för andra.
Lägg en hand på din partners axel ibland, ge en puss på pannan i förbifarten eller sitt nära i soffan.
Glöm inte att även de till synes små orden och handlingarna skapar ett mycket bättre klimat.

Gottman såg i sin forskning att par som lyckas svara upp på varandras behov av uppmärksamhet eller behov av stöd och samhörighet, skattar sig lyckliga. Det handlar ofta om de små sakerna, till exempel att lägga bort sin telefon när den andre vill prata om något, eller ge bekräftelse, jag förstår att det där var jobbigt för dig, jag skulle ha reagerat ungefär som du etc. det här kan stärkas genom att:

Vara närvarande i de små vardagliga interaktionerna.
Skapa små, regelbundna vanor av närhet i vardagen.
Visa intresse när partnern behöver uppmärksamhet kring något.

Anmäl din mailadress här så får du frågebatteriet 36 frågor*

Frågorna är framtagna via forskning, med syfte att skapa ökad närhet och känsla av samhörighet. De kan vara riktigt hjälpsamma när nyfikenheten på ens partner tryter lite i en hektisk vardag eller du vill knyta skapa starkare band till någon i din närhet.

*När du anmäler dig så godkänner du att Bennich Consulting AB får skicka mail till dig. Det är helt kostnadsfritt och du kan när som helst avregistrera dig.

FÖRELÄSARE

Psykolog

Författare

TIPS & RÅD

Är du en orolig sort?

Det är inte konstigt. Vi lever i en ganska skakig tid just nu. Oron fyller en viktig funktion för oss – den ger oss möjlighet att förutse potentiella faror eller problem och på så vis ha möjlighet att undvika dem, alternativt hitta bra strategier att hantera dem.

Vår hjärna är dessutom evolutionärt inställd på att i högre grad detektera och hålla fokus på hotfulla situationer och problem snarare än på lustfyllda händelser. Vi ältar alltså ofta den halvdåliga rapporten vi skrev långt mycket mer än det lyckade kalaset vi fixade. Så oroliga ska vi vara – men inte hur mycket som helst. Om man märker att oron får för stor plats i vardagen och blir ett hinder för att hitta lugn och känna lust till saker, då finns knep för att hantera den. Här är några av dem.

Att dela sin oro med någon är en hjälpsam strategi för att få lite ordning på den. Av flera skäl faktiskt. Dels, när vi tänker på oroande, negativa saker har vi aktivitet igång i Amygdala, det område som brukar kallas för hjärnans känslocentrum.

Genom att sätta ord på de spretiga, oroliga tankarna som stökar runt i huvudet aktiveras också våra frontallober där vi bland annat har tillgång till problemlösning, logiskt tänkande och förmåga till att sortera information. Det skapar en ökad känsla av överblick och kontroll över virrvarret.

Dels, att dela sin oro med någon skapar möjlighet till bekräftelse (jag fattar att det känns så), tröst (det låter verkligen jobbigt för dig) och stöd (kan jag göra något?). Det sänker stressresponser och upplevelsen av att vara ensam. Det är riktigt vilsamt för våra kroppar och själar.

Om man ägnar sig åt allmänt oroande väldigt ofta, kan man ha hjälp av att avgränsa oron. Det kan man göra genom att medvetet planera in en orosstund någon gång under dagen. På så sätt kan man lättare hänvisa till den tiden när oroliga tankar dyker upp.

”Men det här ska jag ju inte tänka på nu under lunchen, det får jag ge mig in i kl 18.30 ikväll istället.”

Återigen är det en träningsfråga och inte helt enkelt, eftersom tankarna lever sitt eget liv inne i våra huvuden. Men många har hjälp av att skapa en specifik orostid och att hänvisa sig själv till den ger en upplevelse av kontroll. (Jag kommer få tänka på detta viktiga och kommer inte tappa bort det, det är bara inte nu utan senare.) I och med kontrollkänslan kan man släppa oron just nu.

Det här är en färdighet som går att träna upp om man lätt fastnar i oro och ältande. Att sortera problemen i påverkbart och ej påverkbart kan hjälpa oss att lättare släppa det vi inte kan göra något åt.

Exempel: Jag kan inte påverka det politiska läget i världen just nu. Men jag kan påverka i det lilla genom att engagera mig i någon organisation som hjälper till i krigsdrabbade områden (det känns ofta bra för oss att göra något konkret i oroliga tider).

Eller, jag kan påverka hur mycket oron ska få ta plats genom att begränsa hur mycket/hur ofta jag läser om eländet i medierna under en dag (t ex stänga av notiser eftermiddagstid). Jag kan påverka mitt mående här och nu genom att umgås med vänner jag tycker om, se en film med en unge osv.

Att ställa sig den frågan under motgångar och kriser, inte bara en gång utan ganska ofta, är mer effektivt än man kanske kan tro. Det blir som en slags blick på hur vi beter oss i svåra lägen, och kan hjälpa oss bort från passivitet (så här jobbigt är det nu) till att aktivt göra sånt som kan bryta det som är tungt. Att ligga kvar i sängen och fortsätta tänka på det jag är rädd eller arg över, hjälper det mig nu eller leder det till att jag mår sämre?

Ibland kan vi behöva tid att tänka klart, älta några varv, vända och vrida på problem och så småningom känna sig klar med sina reflektioner. Men många gånger är det ett fruktlöst ältande vi ägnar oss åt. Att ligga kvar i sängen i tre timmar och tänka leder inte till något förutom ännu mer ångest, ilska eller bitterhet. Om man lyckas ställa sig den här frågan i sådana lägen kan man lite lättare stoppa sig själv, resa sig och göra något annat av sin tid.

Det här är några relativt enkla råd som kan vara till hjälp för oss i röriga perioder. Men ibland behövs mer muskler i form av professionellt stöd för att hantera tärande oro. Är oron väldigt handikappande och leder till nedstämdhet, sömnsvårigheter etc, kontakta din vårdcentral och be om remiss för psykologstöd. Idag finns även digital tillgång till psykologisk behandling. Man kan också få hjälp inom öppenpsykiatrin om man mår väldigt dåligt. Det finns hjälp att få!

om anna bennich

Anna Bennich är legitimerad psykolog, psykoterapeut, författare och en av Sveriges mest uppskattade experter inom relationer, stress och psykisk hälsa. Med värme, humor och djup kunskap guidar hon oss genom vardagens psykologiska utmaningar – från att hantera stress och hälsofrågor till att bygga starka relationer.

Hennes inställning är jordnära och lösningsfokuserad; små förändringar kan göra stor skillnad för vårt välmående. Genom föreläsningar, böcker och media, t ex soffan i TV4 Nyhetsmorgon, hjälper hon oss att förstå och stärka det vardagliga livet.